Några berömda män och kvinnor

Astrid Lindgren och Fryksdalen

1986 tilldelades Astrid Lindgren Selma Lagerlöfs litteraturpris med motiveringen att hon var ”en nydanande sagodiktare och gestaltskapare i den stora nordiska berättartraditionen”. När Astrid kom till Sunne för att hämta priset berättade hon att det var när hon åkte med Fryksdalsbanan och såg de vackra vyerna i Fryksdalen som hon fick impulsen till ”Bröderna Lejonhjärta”. Nu visste hon hur det såg ut i Nangijala

Anders Fryxell, mannen som skrev Värmlandsvisan

En man vars titlar kan skrivas bland annat Kyrkoherde och historieskrivare samt ledamot av Svenska Akademin från 1840 till sin bortgång 1881. En byst av Anders Fryxell finns utanför Sunne kyrka och ingen mindre än Selma Lagerlöfs var den som avtäckte och höll tal vid avtäckandet av denna.

Anders Fryxell föddes 1795 i Edsleskog i norra Dalsland. Hans far var kyrkoherde och härstammade från en gammal värmländsk bondesläkt. Anders skickades till Karlstad för studier. Därefter fortsatte han till Uppsala. Fram till år 1836 befann han sig i Stockholm. Där jobbade han bland annat som lärare. Han grundade den Wallinska flickskolan, som var Sveriges första skola för flickor.

Han var mycket intresserad av Sveriges historia. I november 1823 började han skriva boken ”Berättelser ur Svenska historien till ungdomens tjänst”. Han arbetade med detta mästerverk till 1879 då den fyrtiosjätte och sista delen gavs ut.

År 1836 återvände Anders Fryxell till Värmland. Där efterträdde han sin farbror Axel Fryxell som kyrkoherde i Sunne.

Anders Fryxell lyckades 1859 genomdriva inrättandet av en Högre Folkskola (den första i landet) i Sunne. Han skrev texten till ”Värmlandsvisan”, där han förklarar sin kärlek till fädernebygden. ”Värmlandsvisan” ingår i sånglustspelet ”Värmlandsflickan” som Anders Fryxell skrev 1819.

Nathan Hedin författare och köpman

Josef Nathanael Hedin föddes i Klarälvdalen, Värmland, närmare bestämt i Norra Råda den 19 mars 1880. Han var son till handlaren och skomakarmästaren Per Fredrik Hedin och hans maka Maria Margareta född Svensson.

Redan i mycket unga år blev han föreståndare för en kooperativaffär och när han var 30 år kom han till Rottneros där han startade en egen affär. År 1925 flyttade han till Sunne och den nybyggda fastigheten Köpmangården, en byggnad som på den tiden jämfördes med Mårbacka. Där skrevs bland annat ”Nathan var en högt betrodd Sunnebo och solid köpman, som njuter välförjänt otium i ett hus så ståtligt, att det nästan kan konkurrera med Mårbackas manbyggning”.

Nathan hade många förtroendeuppdrag och var med i många föreningar. Bland de föreningar som låg honom varmast om hjärtat var Sveriges Köpmannaförbund, Värmlands Hemslöjd, Värmlands Hembygdsförening, Värmlands Museum, Värmlands KFUM och Sunne Hembygdsförening. Den sistnämnda föreningen var han med och stiftade och var ordförande i under många år.

År 1930 tilldelades han Sveriges Köpmannaförbunds Förtjänsttecken och 1939 blev han riddare av Vasaorden. Han omsatte sina kunskaper i ett flertal böcker, bland annat i ”Allmogeurmakeriet i Värmland”, ”Från lussemorgon till knutkväll”, ”En värmlänning berättar”, ”Fryksdalsprofiler” och ”Från vägarnas och viddernas Värmland”. Han skrev även i tidningar och tidskrifter. År 1943 utgav han, tillsammans med J. Ejderstam och Eri Nygren, det unika verket ”Bilder ur lanthandelns historia”. Nathan Hedin gick bort 1969, 89 år gammal.

Ida Sahlström, ”Fryksdalsmora” utvecklade Sillegården i Västra Ämtervik

Ida Sahlström föddes på Sahlströmsgården i Utterbyn Torsby och var dotter till storbonden Per som allmänt kallade för ”Fryksdalskongen”. Hon hade nio syskon och flera av dem hade en konstnärlig ådra. Det var inte uppskattat av fadern, det var hårt arbete i jordbruket som räknades. Ida som förutom att hon var arbetsam och flitig på gården tyckte om att väva och vävde vackra schaletter. Hon var till stor hjälp på gården till skillnad från syskonen Anna och Bror som hade konstnärsdrömmar.

När Ida i 20-årsåldern träffade hon August Nilsson från grannbyn då blev Per blev orolig för att dottern, som allmänt kallades ”Per Sahlströms bästa dräng”, skulle lämna gården.  Per Sahlström erbjöd August 10 000 kronor för att ”låta bli Ida”.  År 1906 trotsade Ida sin far och lämnade gården. Hon flyttade till Stockholm, där August Nilsson redan var på plats. De gifter sig och bosätter sig i Stockholm. Här väver Ida och säljer sina alster i den egna ”boden”. Ida började tidigt i livet att samla på historier och skrönor. Dessa kommer till användning när Ida blir historieberätterska på Skansen. Här blev Ida vida känd som Fryksdalsmora.

Paret får hemlängtan och 1915 köpte familjen Nilsson Sillegårds Brunns varmbadhus. Där byggde de en restaurang i fornnordisk stil. Fryksdalsmoran serverade mat och berättade historier samtidigt som hon fortsatte med sin vävning. Hennes mattor och gobelänger har ställts ut i bland annat Paris, London och New York.

Sillegården var en rekreationsplats dit folk kom för att bada brunn och andas lantluft. De som besökte Sillegården kunde avslappnat umgås oavsett märkvärdiga titlar. Ida bjöd på välsmakande mat och gästerna reste ibland långt ifrån för att få njuta av gårdens atmosfär.

Nils Olsson, myntsamlaren

Nils Olsson donerade en av Sveriges bästa myntsamlingar till Sunne kommun. Mynten är från 1300-talet och framåt. Vem var då denne man?

Nils Olsson föddes 1846 och växte upp i Södra Sånebytorp – mellan Sunne och Västra Ämtervik. Han var av gammal fryksdalssläkt som i fem generationer ägnat sig åt urtillverkning. Nils Olsson valde dock en annan bana. På 1870-talet flyttade han till Göteborg där han arbetade som förman vid Bark & Warburgs snickerifabrik. Han drabbades dock av sjukdom och han lär ha förföljts av detta under lång tid.

Sannolikt var det sysslolösheten efter att han tvingats ge upp sitt arbete som gjorde honom till hängiven myntsamlare. Han ska under många år ha offrat alla sina sparslantar på myntsamlingen.

Nils Olsson förolyckades vid en spårvagnsolycka 1917. I sitt testamente, som upprättades den 26 augusti 1913, skriver Nils Olsson att myntsamlingen ska vara ”början till ett historiskt åskådningsmaterial för Sunne sockens ungdom”. Sunne kommun har uppfyllt donatorns önskan att visa mynten för eftervärlden. Delar av den unika myntsamlingen visas sedan 2012 på biblioteket i Sunne.

Nils Frykman, sångförfattare och predikant

Nils Frykman föddes den 20 okt 1842 i Sörgår´n, Backa by, Sunne. Han utbildade sig till folkskollärare och fick tjänst i Östanbjörke byskola 1875. Nils var också lekmannapredikant och en av förgrundsgestalterna i väckelsen som drog fram genom Fryksdalen. Han var med när missionshusen byggdes i Tomthult och Sunne på 1880-talet.

Som lärare var Nils älskad och omtyckt. Han praktiserade inte skolaga som många lärare gjorde på den tiden. Barnen lydde Nils ändå. Mest känd är Nils Frykman som sångförfattare. Han skrev cirka 700 sånger. Några av dessa finns i den svenska psalmboken. Kännetecknande för hans sånger är lätta, glada texter och folkliga melodier. Han kallades ”den kristna glädjens sångare”. Titlar som ”Glad som fågeln på sin gren i lunden” och  ”Nu är jag nöjd och glader” skvallrar väl om varför.

Sångerna lever än idag och sjungs ofta i olika kyrkor och samfund i Sverige, men även i USA. Dit emigrerade Nils med sin familj år 1888. Han blev pastor i Chicago och senare i Minneapolis. Nils levde i USA fram till sin död 1911 då han avled 68 år gammal.

Selma Lagerlöf, Nobelpristagaren

Selma Lagerlöf föddes den 20 november 1858 på Mårbacka i Sunne. Här växte hon upp och bodde tills hon 1882 åkte till Stockholm för att utbilda sig till lärarinna. Selma Lagerlöf hade stora litterära framgångar med bland annat ”Gösta Berlings saga”, ”Jerusalem” och ”Nils Holgerssons underbara resa”. Hon var ledamot av Svenska Akademien mellan åren 1914 och 1940 och fick Nobelpriset i litteratur 1909.

Göran Tunström, författaren som skrev om de berömda männen

Prästsonen Göran Tunström växte upp i Sunne, men föddes 1937 i Borgvik, Grums kommun. Hans barndoms Sunne gav inspiration till hans böcker.