Peckere­rundan

Leden är inledningsvis samma som Gruvrundan, en av Sunne kommuns populäraste vandringsleder. I sin helhet är Gruvrundan tio kilometer, men om man inte har möjlighet att gå hela leden så finns alltså den kortare Peckererundan som bara är tre kilometer. Går du den här får du ändå se en del av den industrihistoria som området är känt för.

Bra att veta:

• Ledens längd: 3 kilometer
• Svårighetsgrad: Medelsvår
• Avstånd till Sunne: 37 kilometer
• Startpunkt: Asphöjdens parkeringsplats

Vem var då den ökände ”Peckeregutten”?

Peckeregutten, som den här vandringsleden är uppkallad efter, hette egentligen Nils Olsson. Han levde vid Pickerud mellan 1826 och 1896. Han fanns alltså här innan det startades anrikningsverk vid Karlsviken. Historien kring Peckeregutten är vida omtalad. Nils Olson var urstark och hans kraft och storvuxna kropp bidrog till dessa historier. Det sägs att han hade storlek 54 i skor! Ett par av hans skor finns fortfarande bevarade på hembygdsgården i Gräsmark.

 Peckereguttens sten 

När du kommer fram till Karlsviken finner du förutom industrilämningarna en informationstavla och ett rastbord. Här kan du också se den stora stenen som Peckerudsgutten enligt sägnen välte i bäcken som trampsten, när han skulle hämta hem en kviga från skogen. Stenen är närapå tre meter lång och har en massa på omkring en halv kubikmeter. När du ser den blir du helt säkert övertygad om styrkan som Nils Olsson, Peckeregutten hade.

Passera Peckereguttens hem 

Du är nu del av det vi kallar Finnskogen. Hit kom svedjefinnar på 1600-talet för att kungen bjöd in dem. Här fick de jobba hårt och en del av inkomsterna gick till kronan. Vid Pickerud går stigen tvärs över det gamla torpets ägor och den gamla husgrunden ligger direkt ovanför stigen. Här bodde ”Peckerudsgutten” under större delen av sitt liv. När föräldrarna dog bodde Peckeregutten här med sin syster Kattrina. Hon lär också ha varit väldigt stark.

Fattigt liv på Finnskogen

Ett fattigt liv där som innebar att Peckeregutten då och då auktionerades ut som arbetskraft. Ett sätt att hjälpa men också utnyttja de allra fattigaste. När värmlänningarna drog till Bergslagen på arbete med häst och vagn fick Peckeregutten dra sin vagn själv eftersom han inte ägde någon häst. Vagnarna var ofta tungt lastade, på upp till 2 1/2 skeppund (425 kg). 

Kattrina, den starka systern

Peckeregutten syster var lika stark eller rent utav starkare. En historia gör gällande att när hon kom till affären för att köpa sill gjordes en uppgörelse om priset på tunnan. Uppgörelsen gick ut på att om hon själv bar tunnan hem utan att sätta ner den så skulle hon få sillen gratis. På vägen hem bar Kattrina silltunnan på ryggen, när hon böjde sig ner trodde de som följde färden att nu är kraften slut. Men Kattrina hade fått syn på några mogna lingon och böjt sig ner för att äta av dessa. Fundera på hur det skulle vara att bära en silltunna på din vandring vidare

Peckereguttens eskapader i Stockholm

Under en vistelse i Stockholm ofredades Peckeregutten av några personer och när de blev för närgångna slog han tillbaka. Peckeregutten, Nils Olsson, var ju enormt stor och stark och det bar sig inte bättre än att när han slog ett slag så tog det så illa att en av männen dog. Peckeregutten anhölls men hans styrka blev hans räddning, Kanske blev självaste kungen rädd för Kung Karl XV lovade att Peckeregutten skulle slippa sitt straff om han lämnade staden och lovade att återvända till Värmland och inte komma åter till Stockholm.

Källargruvans blå bergväggar

Passa på att göra ett litet stopp när du passerar Källargruvan. Det finns rikligt med skarnhögar här. Ett staket omringar ett tio meter djupt gruvschakt med vatten i botten. Vid södra kanten finns ett öppet, grottliknande dagbrott där du kan se vackra, turkosfärgade skiftningar i väggarna

Mer historia längs vandringen

Direkt efter Källargruvan tar du till vänster tillbaka mot Asphöjdsparkeringen via Gruvfogdetorp. På Gruvfogdetorpet bodde gruvfogden, som var förman för gruvorna när de var i drift. En bit ner innan du är framme vid Asphöjden går det en stig till höger som passerar Storgruvan.

Värdshuset vid Asphöjden

Rakt fram passerar du resterna efter torpet Asphöjden på vänster sida. De gamla trädgårdsväxterna finns fortfarande kvar. På höger sida lite längre ner ligger den numer igenrasade jordkällaren, som användes som spritförråd runt förra sekelskiftet. Om du följer vägen till vänster ungefär hundra meter, så kan du se grundstenarna efter värdshuset där många av gruvarbetarna bodde och kokerskan serverade maten. När gruvverksamheten avslutades runt 1905 så användes byggnaden till danslokal fram till att byggnadens revs 1920.